Väpnade konflikter

Utvinning av olja och mineraler kan utnyttjas som effektiva ekonomiska smörjmedel till väpnade konflikter. Framför allt fyra mineraler har varit avgörande för att finansiera en av världens mest långdragna och blodiga konflikter; en konflikt mellan olika beväpnade grupper som fortfarande pågår i nordöstra Demokratiska republiken Kongo (Kongo-Kinshasa). FN har därför tilldelat dessa mineraler: tenn, tantal, volfram och guld en speciell status som ”konfliktmineraler”. De fyra mineralerna ingår i elektroniska komponenter och behövs för tillverkning av mobiltelefoner, datorer och fordon. Många experter menar att fler mineraler bör klassas som konfliktmineraler eftersom väpnade grupper i olika delar av världen finansierar sin verksamhet genom just gruvdrift.

Några exempel

• Svenska åklagare bedriver en brottsutredning mot företaget Lundin Petroleum där styrelseordföranden och VD:n misstänks för medhjälp till grovt folkrättsbrott i Sydsudan. Brotten ska ha begåtts under det brutala inbördeskriget när företaget letade efter olja i landet. Närvaron av internationella oljebolag ökade den strategiska betydelsen av oljefälten och bidrog till att tusentals människor dödades och tiotusentals tvingades fly. Lundin Petroleum anser själva att de verkade för fred i landet.
• I Mexiko finansieras karteller i allt högre grad av informell brytning av guld. Kartellerna utför våldsamma och systematiska utpressningar av lokalbefolkningen, samt står bakom trafficking och sexuellt våld.
• Talibangrupper och lokala miliser tjänar uppskattningsvis 50 miljoner dollar per år genom att kontrollera gruvor i Afghanistan (bland annat lapis lazuli, som används i smycken). Landet är rikt på mineraler och ädelstenar och en stor del av den småskaliga gruvdriften sker illegalt.  
• Illegal skogsavverkning sker ofta i områden där det pågår en väpnad konflikt, såsom på gränsen mellan Laos och Kambodja. Intäkterna från avverkningen är kopplade till vapenhandeln i området.

Markrättigheter och tvångsförflyttningar

Utvinningsprojekt kräver vanligtvis stora områden av mark och därför är markkonflikter en av industrins främsta utmaningar. I länder som präglas av utbredd korruption är administrationen kring koncessionsrättigheter som ges till utvinningsföretag ofta ljusskygg, och många regeringar anklagas för att bana väg för markstöld. På många håll i Afrika söder om Sahara saknar lokalbefolkningen formella rättigheter till marken som de bebott i generationer, vilket gör dem sårbara för företag som ansöker om koncessionsrättigheter.

På många håll genomförs tvångsförflyttningar av bybor eller hela byar som hamnar i vägen för en expansion av gruvdrift eller andra utvinningsprojekt. Tvångsförflyttningar präglas ofta av övervåld, bristande kompensation, omplaceringar till nya områden med undermåliga bostäder och dåliga möjligheter till försörjning. Tvångsförflyttningar kopplade till gruv- och oljeutvinning sker i många fall även indirekt, till exempel till följd av miljöförstöring och vattenbrist som orsakats av utvinningsprojekt.

Några exempel

• Anläggandet av en ny gruva i ett avlägset område i nordvästra Zambia krävde att 4 000 personer förflyttades. Enligt det kanadensiska gruvbolaget hade omflyttningen gått föredömligt till. Men vid en granskning utförd av Swedwatch 2018, visade det sig att byborna nu hade fått mycket längre till en marknad och hade svårt att sälja sitt spannmål och sina grönsaker. De hade inte heller längre tillgång till skogen för att plocka svamp och andra skogsprodukter. Byborna hade nu svårare att försörja sig och sina familjer. 
• Naturgasledningen Mtwara-Dar es Salaam Natural Gas Pipeline passerar genom 113 byar i Tanzania och slutfördes år 2015 efter flera år av våldsamma protester. Omplacerade familjer anklagar bland annat företagen och regeringen för att ha brustit i dialogen med de berörda hushållen, och för att inte ha respekterat gravplatser av förfäder som utgör en viktig del i deras kultur.
• Enligt Amnesty International har gruvprojekt i Indien ledda av det statligt ägda gruvbolaget Coal India lett till förflyttning av 87 000 personer under de senaste 40 åren. En stor andel av de förflyttade personerna tillhör Adivasi-folket, en grupp med starka band till sin mark och skog. De berörda Adivasi-grupperna vittnar om att de varit exkluderade från beslutsfattandet kring marken som enligt tradition tillhör dem. Många har väntat i årtionden på den kompensation som de blev utlovade.

Ursprungsfolks rättigheter

Illegal skogsavverkning och utvinning av mineraler, olja och naturgas hotar ofta ursprungsfolk och deras traditionella sätt att leva. Många utvinningsföretag strävar efter att få ta del av isolerade och oexploaterade områden som ännu är rika på naturtillgångar. Sådana områden överlappar ofta med ursprungsfolks marker. FN:s deklaration om ursprungsfolks rättigheter slår fast att ursprungsfolk inte kan tvingas bort från sin mark eller sina områden. Ingen omlokalisering kan ske utan att de berörda personerna gett sitt godkännande i förväg och baserat på all tillgänglig information, enligt de så kallade FPIC principerna (Free Prior and Informed Consent). Dessa principer är också inskrivna i ILO:s (International Labour Organisation) konvention 169, som ratificerats av flera länder. Trots detta ignorerar regeringar i vissa länder dessa rättigheter och tilldelar koncessioner till utvinningsföretag, ofta under tvivelaktiga processer och utan att i förväg få godkännande från berörda ursprungsfolk.

Några exempel

• Den illegala skogsavverkningen i Amazonas i Brasilien är utbredd och utsätter ursprungsfolk för våld och konfrontationer. Flera ursprungsgrupper har tvingats på flykt, och vissa står på randen till utrotning efter att ha mist sina områden till illegala skogsskövlare. Ett exempel är gruppen Karipuna i norra Brasilien, där över 10 000 hektar av deras territorium har förstörts enligt Greenpeace. Amnesty International rapporterar att ledare för ursprungsfolken Uru-Eu-Wau-Wau och Arara möts av dödshot när de försvarar sin traditionella mark mot skogsskövlarna.  
• Guldgruvan Marlin i Guatemala, ett enormt, öppet dagbrott, har under mer än två decennier utsatts för kritik för dess påverkan på ursprungsfolks rättigheter. FN har pekat på brister såsom tvivelaktig konsultation med de berörda ursprungsfolken, allvarliga vattenföroreningar och utarmning av vattenkällor, samt övervåld från gruvbolagets säkerhetspersonal. Ursprungsfolken vittnar om hur deras kultur dör ut i takt med att främmande gruvpersonal flyttar in och bidrar till sociala problem som prostitution och alkoholism.
• På Filippinerna har ledare från ursprungsfolk allt oftare hotats och utsatts för våld när de protesterar mot gruvdrift eller andra utvinningsprojekt som påverkar dem. En ledare för Ifugao Peasant Movement, som hade protesterat mot ett dammbygge, sköts till döds 2018 och en ledare för urfolket Lumad mördades när han ledde protesterna mot utvinningen av mineraler på deras traditionella områden. Folkgruppen Lumad lever på marker med rika naturtillgångar och åtråvärda skogar, vilket har lockat till sig storskaliga gruv- och skogsbolag.
• I Peru har naturgasprojektet Camisea haft stor inverkan på olika grupper av ursprungsfolk. Bland annat har nya, vissa dödliga, sjukdomar spridits bland grupperna som är mycket känsliga för nya bakterier då de levt isolerat. Camiseaprojektet har väckt stark kritik då dess expansion befaras leda till att ursprungsgrupper dör ut.

Ursprungsfolk i världen

Ursprungsfolk utgör ca 5% av världens totala befolkning och uppgår till nära 370 miljoner människor, utspridda över 90 länder. Av dessa är 60 miljoner människor nästan helt beroende av skogen för sitt uppehälle och sin försörjning. Deras traditionella markområden utgör nästan 20% av världens totala landyta. Källa: Världsbanken

Våld och säkerhet

Hot och våld mot de som försvarar sina grundläggande rättigheter eskalerar på många håll i världen. I många fall finns det direkta eller indirekta kopplingar till företags verksamhet. Industrier som är särskilt farliga för människorättsförsvarare är agribusiness, gruvdrift, olja, gas och storskaliga dammbyggen. Lokal- och ursprungsbefolkningar som försvarar sina rättigheter till mark, miljö och naturresurser är särskilt utsatta. Fackligt aktiva och människor som står upp för rättigheter på arbetsplatser är en annan särskilt utsatt grupp. Brasilien, Mexiko, Colombia, Honduras, Guatemala, Filippinerna och Sydafrika är några av de länder där det har varit flest attacker mot de som försvarar sina rättigheter kopplat till företags verksamhet. I vissa fall har företag varit delaktiga när stater har infört strängare lagstiftningar för att begränsa civilsamhället. På många håll där utvinningsindustrin är en viktig sektor för landets ekonomi, har stater försvarat företagen vid anklagelser om kränkningar av mänskliga rättigheter.

Utvinningsindustrin står för stora investeringar med syfte att utvinna dyrbara råvaror. Många utvinningsprojekt medför därför närvaro av privata säkerhetsstyrkor och företag ingår ibland speciella avtal med polis och militär som skyddar anläggningarna. Spänningar från den ökade närvaron av vapen och säkerhetspersonal, övervåld mot lokalbefolkning och rättsvidriga arresteringar av personer som motsätter sig företagens närvaro är vanliga på många håll i världen, framför allt i Latinamerika, Afrika och Asien.

Några exempel

• I Kambodja har illegal utvinning av sand blivit en stor industri, där korruption i hög grad är inblandad. Enligt lokala miljöorganisationer leder utvinningen av sand till att skyddande strandbankar kollapsar och att viktiga ekosystem för bland annat räkor och krabbor förstörs. 2017 arresterades två miljöaktivister när de filmade båtar som misstänktes frakta illegal sand. De dömdes till ett år i fängelse, men släpptes i förtid.
• Mord, våldtäkter, tortyr och övervåld gentemot civilbefolkningen har under många år dokumenterats kring guld-och koppargruvan Grasberg, på ön Papua, Indonesien. Bakom övergreppen står privata säkerhetsstyrkor anlitade av gruvföretaget Freeport McMoRan, den lokala polisen och militärstyrkor. Företaget betalade under flera år ut miljontals dollar till den lokala polisen och militären under oegentliga förhållanden. 2018 tog den indonesiska staten över majoritetsägandet av gruvan. Det är oklart hur staten ska hantera de mångåriga konflikterna mellan lokalbefolkningen, gruvan och säkerhetsbolagen liksom alla föroreningar som gruvan orsakat. 
• På många håll har det blivit allt farligare att försvara sina rättigheter och miljön mot utvinningsprojekt och storskalig jordbruksindustri, och år 2019 dödades rekordmånga miljö- och människorättsförsvarare världen över (304 personer i 31 länder). De fem farligaste länderna utgjordes av Colombia, Filippinerna, Honduras, Mexiko, och Brasilien. Läs mer i Forum Syds rapport Defending their rights, risking their lives.
• Filippinerna är ett av de dödligaste länderna  i världen för människorättsförsvarare med 43 mord 2019.

Jimmy Saypan, en ledare för ursprungsgruppen Lumad på Filippinerna som mördades när han ledde protesterna mot utvinningen av mineraler på deras traditionella områden. Foto: Center for Environmental Concerns