På grund av gruvors omfattande inverkan på sin närmiljö debatteras det livligt huruvida hållbar gruvdrift är möjligt eller inte, och än så länge finns få eller inga exempel på en fullt hållbar gruvdrift. En mängd internationella standarder, bland annat inom FN, OECD och Världsbanken, har utarbetats för att brytningen av mineraler ska kunna ske med så minimal negativ påverkan som möjligt. Trots detta fortsätter rapporteringar om allvarliga övergrepp från gruvområden runt om i världen, där människors rättigheter kränks, och där mark, luft och vatten förorenas.
Gruvor är ofta enorma anläggningar, under eller ovan jord, som är beroende av maskiner. Informell brytning av mineraler, så kallad småskalig utvinning, är däremot en vanlig form av brytning främst i centrala och västra Afrika, men även i Asien och Sydamerika. Utvinningen sker ofta på isolerade platser, under svåra och helt oreglerade förhållanden där verktygen som används är enkla i form av spadar och hackor, och där skyddsutrustning inte används.